Här regnar det citroner, alla får lemonad!

 

Om vi nu är inne på gråt så ska jag beskriva en känsla. Känslan av att inga fördämningar håller. Du får ett besked. Inte slutet på livet eller så, men nåt som berör dej extra starkt och som, tillsammans med en massa annat tungt skräp, blir lite större än vad det är. Du hinner inte riktigt processa beskedet och så ringer telefonen igen och du har bråttom efter barn och småspringer samtidigt. Svarar. Och personen i andra ändan (ett så roligt uttryck, det) frågar hur är det. Och hela din fördämning bara rasar och du fulgråter, hulkar, snorar, småspringer och kan inte få fram ett enda fjuttigt ord. Och personen i andra ändan är inte ens en person som du vill dela din gråtkaskad med.

Den känslan. Dagen efter gick nu sen åt till att övertyga den andra personen att du är okej. Blottad, men okej. Att du dessutom sprang gråtande längs med Alexandersgatan gör ju inte saken så mycket vackrare.

Nog bloggat om gråt. Saker och ting är inte ljusrosa för tillfället men jag pressar lemonad här varje dag, ni vet sägnen om citronerna. Tids nog kommer saker att bli grejt. Jag svor och spottade som en borstbindare igår, idag försöker jag vara mer ljuv och tystlåten. Förutom en liten arghetsincident på Backasgatan tidigare i morse då jag försökte bryta mej in i J:s pick up och barnen hoppade jämfota i en vattenpöl intill. Alltså jukupliut, så folk kör hårt på den gatan. Om man vill ha ögonbrynen vaxade är det bara att sticka fram näsan, man får en nose job på köpet. Ritch. Det gör det ju inte precis lätt att manövrera ut en redig pick up ur en liten parkeringsficka.

Men vi kom iväg med pick up, kurakläder, dator, reppun, ögonbryn och näsa. Inte såå ljuvt men helt okej. Ljuv, lugn och snäll. Det är dagens nyckelord.

Nu har jag dessutom lyckats få undan lite mer monster från to do-listan så att jag med gott samvete kan sova en lur på Ekenäs-bussen. Dagens höjdpunkt, jag lovar. Mer om Ekenäs imorgon.

  

Atjo!

Jag skrev ju att vår 8-åring har det största hjärtat. Hon tröstar också så in i sjuttons bra. Idag när jag grät så det skvalade kramade hon och gav det bästa rådet:

– räkna till 10 och sen tänker du på hur det låter när Lilla My nyser, och så känns det genast bättre

Fungerar. För den där det blir nog bra-frasen, den har ju aldrig fungerat. Gör allt lite sämre, faktiskt.

  

Grattis!

Foto: mofa

Åtta år fyller idag den mysigaste typen jag känner. Det finns ingen med ett lika stort hjärta som hon och det är en ära att få hänga med henne varje dag.  

  

Mrs Mustard

Känslan av att se en fin skapelse, köpa den och gå hem – och den sitter som smäck. Det hände mej, och i en pop up butik med no returns ännu till.

Hade mild ångest över mina bleka chicken legs, tills jag bestämde att det har nu ingen j*vla skillnad vad de har för nyans. Nu ska jag gå omkring i min senapsfärgade uniform och mina likbleka ben och bara vara nöjd. Tänk så hemskt att aldrig vara nöjd. Bara den bittra tanken var så skrämmande att jag blev nöjd på direkten.

  

Hästigt

Jag skrev ju att det skulle ordna sej. Hästar & sommar & kids & jobb, alles godt. Hade ett litet planeringsmöte med pappa och vi fixar det, känns så mycket bättre nu.

Annars så har jag bott i stallet. Inget nytt där.

 

Städat hagar med min medhjälpare. Hon tyckte vi kunde starta en städ & röj-firma. "Vi är kanske inte så skickliga , men vi blir nog duktigare med tiden. Och så är vi glada och snälla." Hon har ren en fin inställning.

Ridit med den äldre. Har tidigare haft problem med att förklara och lära hur man rider olika figurer på ridplanen, skillnaden på cirklar, volter och volt-tillbaka etc. Tror det är lite som med fickparkering, det är svårt att tänka hur ens ridrutt ser ut i fågelperspektiv. Men sini snilleblixten. Idag red vi äggvitor, äggulor, plättar med syltklick och kanelbullar och ännu regndroppar på det. Funkade perfekt och barnet fick ny kick då hon äntligen förstod. 

Vi jobbade så hårt att vi måste hålla glasspaus.

 

En sån soppa

Håhåja. Min stackars mamma gick och brytte armen igår kväll och en natt på Jorvs poliklinik råddar verkligen till ens redan sprängfärdiga hjärna. Det var inte det lättaste att koordinera J till Kyrkslätt, barn i säng, ta reda på vart man riktigt åker sent på kvällen och samtidigt se till att morsan inte tuppar av. Fem timmar tog det på Jorv och nu har mutti ett blått gips och vi har servat både henne och hästar idag. Och gått på kul kalas. Gäsp. Ändå sitter jag här och kollar juråvisjön. 

Om Jorv. Där var så mycket lugnare än jag trodde, det var ju ändå fredag natt. Läste en artikel om en veckolsutsnatt där i nån tidning och hade nästan skrämselhicka av att åka dit. Men där satt bara lika trötta typer som vi och gäspade och kollade Braveheart. Fy farao ett så hemskt ställe att sitta och kolla på en så barbarisk film. 

Kidsen blev såklart hemskt oroliga över sin mormor. Fann en helt ny begåvning hos mej; att försöka styra upp allt och samtidigt förklara lugnt och pedagogiskt vad som hänt och att vi måste åka till sjukhuset. Först i morse hittade jag den gulligaste sakhög som barnen skrapat ihop och lagt intill den plats som momi satt på just efter att det hänt. 

Bomull, vessapapper, olika bandage, tejp och Simpsons-plåster.

Nu är det lite kaos i planerna, hästar ska till landet och jag borde ha sommarkontor och min mamma har bara en arm i bruk. Nå det brukar ordna sej på bästa sätt. Tror jag.

Ännu om ESC: var Litauens kille hög som ett hus? Strunt nu i ögonbrynen, hans ögon var så skumma att jag blev lite mörkrädd.

Har inga bilder från idag, förutom en på den mest sympatiska hästen i världen; vår Paddy. Idag fick han och 6-åringen lite tumistid. Försöker vänja honom med kids, hur konstigt det nu låter. Han var mycket intresserad och stod helt stilla då hon borstade honom, sånt sysslar han sällan med mej. 

Jag heter Paddy och jag är snäll.

 

Hitta barnet

Hej från teatermuseet. Kidsen hoppar omkring i en tv-studio och det slog mej just varför de syns så dåligt, de har ju både blåa kläder och blå lippis. Betyder detta att vädergubben aldrig kan ha blått på sej?

Mer om teatermuseet om en dryg vecka. Då ska den blivande 8-åringen och hennes bästis ordna teaterkalas där. Jag har myror i brallorna av förväntan.

Loppu slut, skoskav och njut

Stunden då kantelelektionen börjat och innan eftis stänger, den är bara min. Oftast brukar jag gå omkring och andas, men idag har jag skoskav och sitter på terrass. Om nån minns den där cafékillen som försökte flirta med mej när jag beställde en sinkku latte, nå idag marscherade jag in och grymtade "latte macchiato, kiitos". That ought to do it.

Idag är en historisk dag. Den här morsan har nu avklarat hela finska rådgivningssystemet från början till slut. Det kändes inte ens ledsamt, både jag och barnet kände oss malplacerade bland alla klossar och dockor. Till sist fick jag återigen höra att lillfröken gott och väl kunnat börja skolan redan nu. Tack men nej tack. Vi har nu ett år bakom oss av läxläsande för storasyster, och är det nåt jag ännu vill bespara lillasyster ifrån. Skolan skulle hon greja med glans men på fritiden behöver hon ännu bara leka med noll krav.

Fem före sprutan. Spännis.

Latte MACCHIATO. Inga sinkkun här inte.

  

Kontorstömning

I slutet av maj är arbetsummets era slut. Om nån har intresse för vita Expedit-möbler i prima skick så kasta hit en kommentar. Innan sista maj måste de plockas upp, priset är mycket sympatiskt.

Denna helhet med 4 x olika hyll/skåplösningar finns. Se mått här.

Den här har två skåp och två lådsystem. Se mått här.

  

Veckans bild

Grävde lite i gamla bloggens arkiv och kolla vem jag hittade. En 1-åring som nästa vecka ska bli 8-åring. Gnarf så det karvar i hjärtmuskeln av denna.